Ett café i parken skapar inte parklivet

 

Jag är nyligen hemkommen från en studieresa i Europa där jag besökt ett utav världens äldsta torg i Aten, men även mindre platser som färdigställdes inför OS 1992 i Barcelona. 

Uteserveringar på ett litet torg i Barcelona

Dessutom besökte jag en väl omtalad gammal mur i Berlin som gått från att vara helvetet till att bli en identitetsskapande plats där människor träffas, umgås och minns.

Mauerpark Berlin 

Källa: www.adaptiveactions.net

Jag har reflekterat en hel del över Rådhustorget när jag besökt alla dessa platser. En liten stad som Vadstena kan omöjligen jämföras med världsstäder som Berlin eller Barcelona. Dock finns det platser där med kvaliteter som går att överföra på Rådhustorget. Uteserveringar och det stadsliv de medför är vida omtyckt. När jag började min utbildning underströk en lärare för oss något mycket viktigt –  

"ett café i parken skapar inte parklivet"

Något att komma ihåg. Är uteserveringar det som skapar torget, eller är de ett positivt resultat av ett väl fungerande torg? Om fokus läggs vid att skapa detta fungerande torg, kommer då inte uteserveringarna på köpet?

Biltrafik?

En stor del av Rådhustorget är idag präglat av biltrafik. Asfalt ligger på marken, parkeringar är placerade på bästa läge och som gångtrafikant är man hänvisad till de trottoarer som finns. När de finns. Dock är möjligheten att röra sig till torget viktig. Alla ska ha möjlighet att ta sig hit. Alla ska ha möjlighet att ta del av Vadstenas vackra stadskärna. 

Detta ligger i intresse för alla – dig, mig, rörelsehindrade, trötta ben, korta ben, handlare, varutransporter, stressade småbarnsföräldrar. Hur nödvändig är biltrafiken på torget? Är den nödvändig året runt, eller ser det annorlunda ut på hösten, vintern, våren och sommaren? Går det att kombinera estetik med biltrafik?