Sparsam uppdatering

Anledningen till att jag inte uppdaterat bloggen på senaste tiden är att jag gått in i en period där jag koncentrerar mig på att arbeta med den nya gestaltning. Tack för alla åsikter via inlägg och mail, de har hjälpt oerhört.

Nu återstår slutspurten!

Jag återkommer med förslag och presentationer.

Vänliga hälsningar
Anna Bengtsson

Gamla vackra Vadstena

Jag har under de senaste dagarna botaniserat mig i gamla bilder och tidningsurklipp i arkivet hos Föreningen Gamla Vadstena. Det är fantastiskt att studera dessa bilder. Man försätts in i människors vardag under olika decennier. En förståelse skapas kring hur och varför saker är som det är kring oss. Man inser hur vackert vissa saker var, men även hur mycket bättre andra saker är idag. Något som var mycket tydligt förr, men som bleknat bort tills idag är Rådhustorgets symboliska representation av vårt samhälle.  

Källa: Föreningen Gamla Vadstena

Rådhuset i Vadstena är Sveriges äldsta. Här har flertalet domar fallit och rättvisa skipats. Demonstrationer mot brännvinets frestelser har tagit plats. 1:a maj tal har hållits. Kungligheter har vinkat från Rådhustrappan. Stadens julgran har skänkt ljus under de mörkaste tiderna på året. Flera utav dessa kvaliteter finns kvar, men tydliggörs inte tillräckligt på grund av platsens diffusa mening. Denna egenskap vill jag ta tillbaka till Rådhustorget idag. Rådhustorget ska kunna vara en självklar plats för demokratiska evenemang och en representation för staden som invånarna känner sig vara en del av och är stolta över.

Infrastrukturen påverkar stadslivet

För att skapa mig en helhetsbild av hur trafiksituationen fungerar i centrum, har jag gjort en mindre utredning över hur trafiken flödar i centrum, i staden och i regionen. På så vis hoppas jag kunna förstå hur trafikflödet på och runt omkring Rådhustorget påverkas av trafikflöden från riksväg 50, men även matargator inne i staden när invånarna utför dagliga rutiner.

Min bild av infrastrukturen i framförallt centrum är enkelriktat, enkelriktat och enkelriktat. Dessutom har det blivit allt tydligare hur Storgatan skapar en barriär för biltrafik i stadskärnan. Att förflytta sig från gästhamnen till småbåtshamnen vid Krabbegatan kräver för bilisten en omväg där man tvingas runda halva centrum. Självklart är det för många en självklarhet att promenera denna bit, men ibland finns inte den möjligheten och faktum är att trafiklösningen i innerstaden försämrar framkomligheten vid fler tillfällen än just denna.

Att Storgatan är en gågata känns som en självklarhet och gynnar handeln och stadslivet. Dock tror jag att man måste titta på möjligheter för hur Storgatan kan fungera som ett membran i mitten av staden, och inte som idag som en barriär. Vad tror ni att det finns för möjligheter angående detta? Hur bör man arbeta för att inte förstöra det som gågatan idag ger staden?

Vadstena tycker!

Fredagen den 19 oktober befann jag mig på Rådhustorget för att diskutera med förbipasserande kring torget, Vadstena och mycket annat. Detta tillsammans med åsikter på bloggen och mailen har gett mig en bra bild av Vadstenabornas åsikter, tankar och idéer. Något som gjorde mig mycket överraskad och glad var invånarnas inställning. Engagemanget över sin stad. Glädjen över att få vara med och bestämma.

Barnens Rådhustorg

Det är intressant att ta del av barns tankar och idéer. De är så ärliga och ser ofta inte de hinder som vi vuxna hela tiden begränsas utav. För två vekor sedan träffade jag ett tiotal barn på Wallerska Villans fritids. Vi diskuterade ytorna kring torget och de berättade och visade mig hur de såg på platsen. Teckningarna kan te sig enkla, och det kan till en början verka oförståeligt vad de kan hjälpa mig med i mitt arbete. Men faktum är att de hjälpte mig något enormt! Vissa saker bekräftades, andra saker överraskade.

En sak var att biltrafiken och bilarna är något de tycker präglar torget. Nostalgiafton var ett uppskattat inslag på sommaren, men bilarna är också lite läskiga ibland. Detta visar att bilarnas närvaro skapar liv, men även hämmar människor på grund av deras närvaro.

Det största fokuset var så klart väntat – Halvars glass! Alla var de överens om att det bästa med torget var att äta glass och sen gå och sätta sig och titta på alla som går omkring. Eller äta glass och sen gå till lekparken.

Även Sommarknäppen och Medeltidsmarknaden var uppskattade inslag på torget. Även så ett välkänt sjöodjur i Motala.


 - I Motala har de en leksaksdrake som jag brukar klättra på, den är jättekul.

- Tänk om det fanns en sådan på torget. Kanske en stor känguru!

- Ja! Med en ficka på magen som man kan klättra 
ner i.

- Och så går det ner en tunnel i den, under marken.

- Och i tunneln kan man trycka på en massa knappar. 
Och då blir det olika ljud!


Vilken vuxen person hade fört mig in i dessa tankebanor?

Vad tycker du?

På fredag den 19 oktober kl 16-18 kommer jag finnas på Rådhustorget för att samla in så mycket åsikter, idéer och tankar kring Vadstenas innerstad i allmänhet och Rådhustorget i synnerhet. Kom och titta vad andra tycker. Eller visa vad du tycker.

Vill du äta glass här? Åka skridskor? Parkera bilen? Sitta under ett träd? 

Leka med barnen? Plaska i en fontän? Bara vara? Nu har vi alla chansen att påverka!

Handeln och torget

Igår medverkade jag på ett möte där Svensk Handel, Köpmannaföreningen samt politiker i Vadstena medverkade och diskuterade framtiden för handeln i staden. Jag ställde mig hela tiden frågan – vad kan jag och mitt arbete tillföra denna debatt?

Ett återkommande ämne var parkeringsplatser. Fler parkeringsplatser. Bättre möjlighet att parkera. Längre möjlighet att parkera. Inne i staden. Jag instämmer, parkeringsplatser och tillgänglighet är viktig. Jätteviktigt.

Dessutom återkom man till det unika med Vadstena som går att ta tillvara på. Den mysiga staden där man strosar omkring. Tar en fika. Vandrar mellan de små butikerna och får en personlig service. Där ägarinnan möter kunder med ett glatt leende inne på Krusbär. Där en kruka jag aldrig sett fyndas på Ögontröst och där Floran blir glad över mitt fynd. Där Jacob & Mary erbjuder ett sortiment man annars bara hittar på vackra gator i London. Det är det här personliga och intima som är unikt för Vadstena. Det är därför människor tycker det är kul att komma till Vadstena. Utbudet av varor är inte det viktiga. Det är att man hittar egenskaper här som knappt går att finna någon annanstans.

Frågan jag ställer mig då är – hur ska dessa egenskaper kunna genomsyra stadskärnan och stadslivet om öppna ytor inne i staden ersätts med parkeringsplatser? Skänker bilar och deras närvaro den typ av egenskap som Vadstenas stadskärna ska representera?